39
handel på Finland. Han war färdig att utbjuda allt, utom sin smucke kone. Såcker, sirap, oxar, får, hudar, bränwin, wantar, allting war falt.
Jag förglömmer alldrig hur han sölade ned bänkarne under sundäck med sine Siraps-fjerdingar, och med hwad wältalighet han låckade till sig blanka Piastrar - - - Det wore hans nöje att tjena de Swenske; han ansåge dem för sine wärdaste landsmän; men Jutarne, fy! - - ”De maatte waere betryggede paa, att han kunde söge waere dem till tjeneste, men icke att skinde dem - - Warene ware gode. Jyderne wilde ej faa dem till så godt pris; men Swenskerne ere wore brödre.”
Tre weckor blefwo wi här liggande: en gyllende tid för hela grannskapet, midt i deras jernålder. Ty wåre quarlemnade Piastrar ha satt dem i stånd att undgå Fogdens utmätningar, åtminstone i år. Norriges klyftor kallas en fristad för fremmande flygtingar, och (det jag ej will tro) ett träldomshus för landets infdödda barn. Skatter trycka dem, och sällan kommer någon Norrman till en syssla af wärde i sin hembygd. De mägtige dricka Allmogens tårar ur guldskålar, såsom en okänd Författare uttrycker sig. Jag kunde icke höra deras suckar, utan att wälsigna min stjerna, som låtit mig födas i det urgamla Swerige.
Men jag ser jag kommer för långt från det målet, hwaråt mitt motto synes peka. Det händer mig icke första gången nu, lär ej heller hända den sista: ty hwarföre skulle jag följa reglor, när det jag skrifwer om, har inga? Följande måste äfwen intrugas här, fast det ock skulle ske med domkraft.
När har man hört Christna menniskor wilja dansa på ett graföl? Nog berättas det, att Anthropophagerne i Amerika löpa slängpolskor kring elden, då de steka någon af sine medbröder. Men
