40
icke hade jag trodt finna dylikt i Lutherdomen - - - Wår förste döde, som war en Matros, fick kyrkogård i Norrige mot En Riksdalers afgift. En del af hans kamrater hade smuglat en fiol med sig i jullen då de skulle ledsagan till sitt hwilorum, och woro icke förr komne i land, än de började trippa Branicula med quinfolken. Hade icke Presten ryckt stråken ur handen på dem, räds jag att de dansat ännu.
Kap. 17.
Om en rar Fisk.
Den 25 Febr. kryssade wi på skjäl-jagt i Skärgården. Andre Assistenten sände en rännkula efter en af desse sjöhundar; men förmådde ick dyka så snällt som han, hwarföre bytet gick oss ur händerna. Wi stego i land på en liten holme; och som töwädret här och der hade blottat gräsmarken för wåra ögon, fick jag lust att bli Naturalist. Bland rara stenar fann jag här wår Swenska gråsten. Af foglar flögo här skåckwis de så kallade fiskmåsar, och den märkwädigaste wäxt jag råkade war den ewigt grönskande Juniperus eller Enrisbusken, hwilken hos Turkarne förwaras i krukor såsom en helgedom. Wår lärgirige Skepps-Secter lättade mycket min möda. Han hade funnit ett stycke sten, stort som ett ägg och swartstrimmigt, hwilket han wisade mig, sägande det wara den besynnerlige Lapus petrificatus eller Korpstenen, hwarmed man kunde trolla fruntimmer till sig om nätterna. Han hade läst derom hos den lärde Författaren Herr Orbus Spictus. Likaledes hittade han en kristalliserad Snäcka, hwilken han stoppade i wästfickan,
