44
Jag förklarar dem alltså för ägta födda, och öfwerlemnar dem till Din bewågenhet.
Åtskillige ha för mig kastat Dig i armarne dylika Ostindiska foster. Men hwart och ett synes ärft för mycket af sin faders alfwarsamhet. Brelin står på Ascension och narrar Dig tårar ur ögonen. Osbeck, nyttig, proppar Dig händerna fulla med naturalier. Och Torén, gladlyntare än de andre, hade kanske kunnat roa dig med sina små täcka bekantskaper i Suratte och China; men du såg ju lifwet flyta ur honom, tillika med sista droppan i bläckhornet. Desse lära således ej lämnat efter sig andra intryck än tragiska. Tillåt då min jållrande afwel utplåna dem. Jag är en fiende till rynkade pannor, och önskar kunna sprida ungdom i alla ansigten.
Friboren i samhället, tål jag intet twång i studerstugan. Scaliger är lika så mycket min buse i den senare, som Machiavel i den förra. När det politiska oket icke trycker mina skuldror, hwi skulle jag då bebörda min hjärne med det grammaticaliska? Nej, stadne Donater och Quintilianer på Skolbänken. Reglor äro intet annat än döde tyngder på ett lefwande snille, hwilka nedtrycka tänkekraften, och inskränka farten för en snäll flygande föreställning. En jernkula om foten, hjelper hon löparen löpa?
Ware då snillet sin egen wägledare. Känslan af det höga, det wackra, det naturliga, är den icke i din själ, så kan ej Aristoteles meddela dig den. Homerus hade icke warit Homerus, om han läst wåra Poeticor. Plinius den yngre talar om en Orator på sin tid, som war mycket noggrann och regelbunden, men föga eldig och hög: ”Han har intet mer än ett fel,” sade han, ”och det är det, att han har allsintet.”
