45
Ett ansigte der naturens hand liksom i brådskon utkastat små wårdslösa behagligheter, inkräktar flera hjertan än den alldraskönaste Venus, som är utpenslad efter cirkel och måttstock.
War Helena en skönhet efter reglor, ack! hwilke narrar waror då Grekerne, som hela tio år hårluggades om henne!
En fläck här och der sätter wåra fullkomligheter i klarare dag. Betragta Celinde. Ni skall twista hwad som pryder henne mäst, antingen den lilla swarta lappen på högra tinningen, eller de twå närgränsande flyttstjerner, som skimra fram under bågarne af hennes täcka ögonbryn. Naturam expellas furca, tamen usque recurrit, säger Horatius. Naturen flyter ofwanpå, liksom skummet i ölbägaren. En Författare kan icke dölja sig sjelf på papperet. Hans temperament sticker fram uti allt hwad han skrifwer. Ni skulle snart tänka, att han doppar pennan i sin egen blod. Hwad under? Sonen liknar Fadren; skriften Skribenten. Ett tungsint hufwud, huru kan det föra en lätt hand, eller en glättig tunga quäda melankoliska toner? Hwad dag hörde ni Korpen ropa kuku och Göken kras? Får icke då hwar fogel sjunga efter sin näbb? Jag är mera fallen för att skratta, än gråta, och härmar hellre en luftig Scarron, än en djupsint Hobbesius. Orsaken till begge delarne flyter i mina ådror. Sådana wätskor sådana infall. Jag låter mitt temperament regera min fjäder. Är det muntert i dag och sorgset i morgon, så har ni straxt twå olika Kapitel.
Inspärrad nästan aderton månader på ett skepp, och städse omgifwen af ett tröttsamt enahanda, må jag icke få söka mig wederqueckelser i snillespel? Den seglande staten bortmäter sin tid med logglinan, den handlande med sifferlängder; hwart skul-
