Andra Finska Tåget,
ifrån
Norrige till Goda Hopps-udden.
Kap. 1.
Den 6 Mars 1770 lyckönskade wi hwarannan till god wind, och satte till alla wåra wingar. Wid middagen flögo wi Norrska Näset förbi, och twå dagar derefter hunno wi, med glädje i hjertat och frisk wind i seglen, fram mellan Hetländska klipporna, kommande den 11 Rocal i sigte, hwilken reser sig upp såsom en Fyrbåk midt i öpna sjön. Den högste tycktes enkom ha befallt wädren blåsa för oss, på det wi måtte förgäta wår första motgång.
Emedlertid hade wår föregående långsamma kryssning planterat döden i skeppet. En rötfeber hade innästlat sig under däck, hwaruti wi, oaktadt wår Doctors wäl anwända skicklighet, förlorade sju personer på mindre än tjugo dygn. Jag minnes en dag, då tre lik på en gång störte öfwer relingen. Detta bragte oss med bedröfwelse till hågkomst af Finlands olycka under dess förra resa, då en sort sjöpest bortryckte snart sagt halfwa besättningen på några weckors tid, och nödsakade wederbörande att förhyra i Cadix ett hopskrapadt pack af allahanda färger, hwita, swarta och blackota, för att ersätta de afgångne. Men denna sot upphörde, Gud ske lof, med de sju förenämde, hwilkas mistning likwäl war oss känbar nog, såsom lotten hade drabbat de dugligare ibland wåre Matroser.
Till att bota förlusten af wåra fartyg, dem Orcanen d. 24 Januarii, borttagit, hade man i
