49
ett luftstrek der man hwarken quäljes af hetta, eller hackar tänderna för köld: hwilka förmåner på ett ställe! När jag nu tillägger, att wi ha Kalfstekar för magen, och Maderawiner för strupen; ack hwad kan en dödlig önska sig mer?
En äregirig tyrann, som med fulla segel swäfwar fram på lyckans haf; en samwetslös wåldswerkare, som wadar upp till wälde och rikedom uti de undertrycktas tårar; en tilltagsen ränkspelare som ställer kosan åt en båtande beställning, och på wägen seglar förtjentare medsökande öfwerända; ett gäldbundet Familjehufwud, som under en god Riksdagswind upphinner Latituden af Subsidiebordet; en ung Präst som med Hofpassaden skjuter den bästa fart till ett fett Pastorat, och blåser calotterna af hundra gråhåriga Kappelaner; alla desse kunna wäl tycka sig ha en fägnesam seglats; men jag bedyrar, att min glädde mig ändå mera i dessa behagliga nejder.
Jag frågar mina wänner, om de någonsin haft en nöjsammare lustresa? Och de woro obillige nog till att swara mig Ja. ”Detta är roligt,” sade de, ”men huru föga betydande mot det nöjet att ta sig en wintertripp i Swerige efter en appelkastad slädtrafware, och sjelpa kull i snödrifwan med en liten Cloris.” Jag gick från dem, och mumlade sagta fram: Boys will have Toys.
Man glömmer bort att man är på sjön, när allt fogar sig så wäl. Skepet flyger stadigt som jorden, och wisar mig en mängd omwäxlande föremål inom sjelfwa relingarne. Frampå backen ser jag twå sotiga Cycloper, släggande på ett smedjestäd så att gnistorna rägna ned ifrån det röda jernet, och hammarslagen fördubblas af ett skallande echo från kop-
