58
gon skall dö i slägten. — Hören käringar! skall jag säga till dem, då de wilja se min fogel: Edra tuppar gala då de ej orka sofwa; och edra murkna tänder falla bort, när I har squallrat för mycket; men icke betyda de hwarken olyckor eller dödsfall; ty min Malefit hade god wind med sig, oaktadt Matrosernes inbillning grufwade sig för en storm.
Man bör känna en Bidewindseglare, ett märkwärdigt kräk. Förenämde Sjökrönika förmäler om honom, att han i början war skapad till en ordinär fisk; men har sedermera begärt en annan nymodigare skepelse, förtretad öfwer att likna den gemena fiskpöbeln. Deröfwer blef Jofur så förtörnad, att han slungade honom tillbaka i sjön, så oformlig han är; hwarest han ännu, regerad af sin fordna smak för besynnerlighet, seglar städse mot wäder och wåg. Han är lik ingen mer än sig sielf, och synes wara ett utaf bara wäder utspändt slem.
Naturen som stundom tycks leka i sina werk, har förmodeligen alstrat denne, för att ha någon warelse på wattnet, som kunde likna wåra så kallade starke andar på landet, hwilke af en ursinnig kittslighet till att wara nye och besynnerlige, städse simma mot strömmen. Bibeln är för gammal, derföre duger han icke. Själen begripa de icke; alltså är det kroppen, som tänker. Helfwetet är en tusenårig fabel, till att skrämma en widskeplig allmoge. Och hwarföre skulle de gå i kyrkan, så länge det är så allmänt. En Gud wilja de wäl ha; men kunna ej tåla den, som folkhopen dyrkar. Härlig Filosofi!
Om någon af desse behagar att hedra mina naturalier med ett nygirigt ögonkast, skall jag rycka på axeln, gråta en tår och sucka: O du Bidewind-seglare!
