Sida:Min son på galejan.pdf/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

62

ken I rosor på en buske, der I nyss fått sönderrifna händer? Wällusten undergräfwer lifwet, såsom mullwaden träden. Betrakten Hajens ändalyckt och bäfwen!

Slutligen will jag anmärka, om min grymhjertade fisk, att han äfwen lärt sig konsten att lefwa på andras död. Hans ofwanstående beskrifning intygar detta. Ty man ser derutaf, att ett lik icke förr hinner öfwer relingen, än han gör sig derpå ett fägnesamt gästebud.

Glupske arfwingar, som med leende mun skifta en länge efterlängtad rikedom på fädernas grafhög; en lägre Embetsman, som triumferande uppstiger på den högres likkista, sedan han hunnit wänta själen ur honom; en tjuguårig enka, som med förställda tårar tillsmickrat sig ett stort testamente af sin döende Gubbe, och nu delar det samma med en gammal galant: ack säg mig, min läsare, om desse äro en hårsmän bättre än min Hafswarg?

Kap. 6.

Märkwärdig träffning emellan Skeppet Finland och en Sjöröfware.

Arma virumque - - - Virg.

Medan jag sålunda samlade Naturalier, upplupo wi grannskapet af Linien. Jag gitter ej beskrifwa de särskildte främmande seglare, hwilke wi under wägen haft i sigte. Ty märkwärdigheter allena böra sysselsätta min fjäder. Alltså förfogar jag mig straxt till walplatsen, för att blanda mitt bläck med de kämpandes blod.

Långfredagen 1770, wisade oss den uppgående solen en obekant seglare, som kryssade fram och