63
tillbaka, kommande oss efter hand närmare och närmare. Wi tänkte på ingen ting mindre än krig, utan ärnade fridsamlingen börja Gudstjensten, när hans konstige lofwar, än på den ena sidan, än på den andra, satte oss i en billig misstanka. Wi hissade Swenk flagg, hoppades derigenom framlocka hans; men förgäfwes. Jag tog honom i ögnablicket för en Sjöröfware; ty Kocken hade drömt föregående natt, att någon slog honom i synen med potäter, och Snickaren swor på, att de blodröda norrsken wi sågo norden om, kunde intet annat betyda än örlog.
För att icke öfwerraskas af en Lurare, gjordes Finland klart till motwärn. Psalmboken lades bort, och laddstocken togs i stället. Redan stå 140 Kämpar i gewär; redan ser man döden färdig, att rusa fram ur sexton gluggar på hwarje sida. Bindlar och plåster lågo i ordning för de sårade, och mine oförskräckte Landsmän till heder, bör jag tillstå, att allesamman med Carolinska uppsyner afbidade ordres till angrepp.
För min del hade jag länge önskat mig krigiska äfwentyr; kunde alltså ej utan glädje mottaga detta tillfället, att mätta min längtan. Försäkrad, att kulan snarast träffar den huggrädde, beslöt jag att icke stanna i krutdurcken. Jag hade aldrig läst wår nyare Swenska Historia; begrep således icke huru man i träffningar kunde få sina skråmor i ryggen. Ty jag såg min Farfader, en gammal gråhårig Carolin, bära dem alla frammantill. Om jag lefwer i hundra år, förgäter jag ej, hwad Gubben erinrade mig sista gången jag besökte honom här i werlden. Jag war en gosse af tio år: Hör pojke, sade han, och fattade mig i skuldran med en hand, som syntes uppsluka hälften af min lilla warelse; hör, om du någonsin
