82
jag hade icke förmodat bättre. Men det senare förlängde mig näsan en god del, såsom jag wäntat ett Canaan. Höga, hotande och skoglösa klippor, ljungbewäxta och till hälften öfwerpudrade med torr sand, skulle snart inbilla en främling, att han har hamnat i steniga Arabien. Landets winter, som närmast liknar wår höst, ehuru man stundom ser snödrifwor på bergstopparne, erinrade mig fuller, att de icke buro sin sommardrägt; men denne kan dock intet ändra mer än färgen, och gröna gräset utgör ju alla behagligheter i land.
Ögat älskar ombyten. Jag har rest i Holland, Frankrike och England; men ingenstädes åtnjuter jag en så mångfaldig natur, som i Swerge. Än möter mig en angenäm flod, som bågar sig fram emellan klyftorna, och sätter allahanda sågar, quarnhjul och hamrar i gång. Än ser jag ett forssande wattenfall stupa bergshögderna utföre. Än åter en stilla insjö, der stränderna rundt omkring wisa mig upphängda fiskedon, bärande fällor, eller feta betesmarker. Har jag på ena sidan ett slätt åkergärde, så susar på andra en gammal wördig skogsdunge. Stiger jag ned i dälden, finner jag en intagande omwäxling af ängstycken, löfträn och åkerfält. Backarne, som omsluta de samma, prunka med ewigt grönskande tallar eller granar, och sjelfwa gråbergen, större delen klädda med småskog, uppte mig en hundrafaldig förändring af sluttande afsättningar, brådjupa stalp, hängande stenhwalf, grottor, storränlar m. m. Den resandes öga plågas aldrig af ett tröttsamt enahanda; ty allt detta träffar han ofta inom ett enda skjutsbyte. Naturens hand har danat Swenska jordytan ojämn, liksom för att bespara åt oss en ständig omwäxling af utsigter. I Frankrike kan man resa hela 70 milar, utan att råka ett berg, en brink, en skog, en sjö; allt är slättmark.
