fram, kan ju stundom bero på manligt kamratskap. Men i allmänhet ligger nog orsaken till hans framgång djupare: i den stora grundlag efter vilken fördelningen är gjord mellan de manliga och de kvinnliga krafterna.
Under hela kvinnans ungdom är underströmmen i hennes tillvaro drömmen om det egna hemmet. För detta lämnar hon såväl sina studier som sitt yrke, ifall hon ekonomiskt är i stånd därtill. Hon handlar därvid i full överensstämmelse med sina lyckoinstinkter, medan en man skulle gå emot sina lyckoinstinkter genom ett motsvarande handlingssätt.
Och kvinnorna lämna i de flesta fall sitt yrke utan saknad. Ty de ha sällan kärlek till själva yrket utom i de fall, där detta verkligen haft bruk för deras kvinnliga natur, såsom t. ex. i lärarinnans och läkarinnans kall. De flesta ha valt sitt yrke ledda av förvärvsbehovet, andra av verksamhetsbehov. Endast ett mycket litet fåtal drives in i en bank, på en byrå genom en så utpräglad håg, att yrket blir ett uttryck för deras personlighet. De män — och dessa äro många — vilka befinna sig i ett lika opersonligt förhållande till sitt yrke, ha dock den eggelsen att deras arbetsduglighet i regeln avgör deras möjlighet att bilda ett eget hem. Men då kvinnan tvärtom, som nyss blev framhållet, oftast lämnar sitt yrke efter giftermålet, så måste den psykologiska följden bli att själva yrket betyder mycket mindre för henne, att hennes personliga liv kommer att levas alldeles utanför detsamma.
När man från kvinnosakens målsmän hör yrkandet att kvinnan just skall uppfostras till att bli mer manlig, mer energisk, mer hel i sitt arbete, då ha de rätt så till vida, som det onekligen till ej ringa grad är flärden och flyktigheten i kvinnonaturen, vilka stå i vägen för kvinnors högsta duglighet på de manliga arbetsområdena. Men just hos den kvinna, som är mest frigjord från dessa sitt köns svagheter, finnes ofta en dess större fond av djupt kvinnliga
