karaktär hård och sorglig, huru mycket hårdare hos en qvinna, hvars kallelse är att mildra lifvets allvar, som, för att vara stark måste hafva någon anstrykning af vekhet, som, om hon genom för mycken lättrogenhet öppnat en väg till synd och död, äfven skulle visa vägen till lifvet genom den tro, som fullkomnas i känslan av hennes egen svaghet
Medveten om styrkan af sina passioner, och i den falska tanken att sjelfbeherskning i och för sig är karaktärsstyrka, var det ingenting i Lady Irwin så mycket fruktade som medlidande af menniskor med ett lugnare temperament. Hon lärde sig derför, icke att styra sina känslor, men att undertrycka alla yttre tecken deraf, och att dölja oron i sin själ under en kall och ståtlig yta. Hon blef tyst och fallen för enslighet eller farlig förtrolighet med Agnes, en kammarfru som följt henne från Italien, och för hvilken hon brukade afslöja sin själ mer än för någon annan varelse.
Det tyckes vara en nödvändig lag för vår natur, att hjertat måste afbörda sig sina intryck för någon. När den, som vi förtro oss till, i sanning är en vän, trogen i råd och stark i att trösta, då är undergifvenhet för denna lag en af de ljufvaste hugsvalarne i vårt jordiska pilgrimslopp, men när vi dölja de sämre sidorna af vår karaktär för dem som älska oss, och endast uppenbara dem för sådana, hvilkas omdöme vi ej akta, och som, oss underlägsna i både förstånd och samhällsställning, smickra våra passioner och underblåsa våra dåliga böjelser, då finnes det ingen missbrukad välsignelse, som kan blifva oss mera skadlig än denna.
Agnes Pistorella var naturlig dotter till en venetiansk adelsman, som blifvit dödad af hennes moder under ett utbrott af svartsjuk förtviflan. Sedan mörderskan fulländat sitt brott öfverväldigades hon af samvetsqval, och långt ifrån att försöka undkomma, lemnade hon sig sjelf i rättvisans händer; man fann henne utsträckt med sitt långa, böljande hår likt ett bårtäcke öfver hennes offer. Hennes ungdom, skönhet och häftigheten af hennes passioner drog mycken uppmärksamhet till hennes process; icke dessmindre dömdes hon till döden och led sitt straff med lugnet hos en, som vet det vara den naturliga följden af sin gerning, det tillbörliga offret åt sin älskares skugga Barnet som hon efterlemnade blef ej erkändt af sin faders vänner, utan kom i fullkomligt beroende af sin mormor, en qvinna af nedrig karaktär. Dragande fördel af det intresse hennes
