Hoppa till innehållet

Sida:Moder och styfmoder.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 13 —

forskat efter den minsta trolöshet hos Sir Edvard, besluten att om så behöfdes uppoffra sig sjelf för att hämnas sin herskarinna men något tillfälle dertill gafs aldrig. Han hade älkat förut, älskat högt, sades det; men både Agnes och Helen voro öfvertygade om att den sanna passionen aldrig förr funnits hos honom. När de blefvo gifta och Sir Edvard föll tillbaka i sina gamla vanor igen, lemnade det inflytade hans hustru utöfvade på honom intet rum för svartsjuka, huru mycket hon än måtte retas af han lugna och jemna lynne

Huru skadlig dessa båda qvinnor skulle vara för hvarandra är lätt att inse. Ingendera frågade efter att leda den andra till något godt, utan hvar och en styrkte och befästade den andras onda böjelser

Kapitlet IV.

Lille Frank Irwin skulle hafva sorgligen förtvinat af brist på kärlek och sympati, om han varit ensam beroende af sin styfmoder; ty ehuru hon stundom öfverhöljde honom med smekningar och var efterlåten mot honom mer än som var honom nyttigt, blef hon så nyckfull i sitt sätt emot honom efter sitt barns död, att hans af naturen milda och förtroendefulla lynne kunnat taga skada. Men när de voro på landet, som vanligtvis var nio månader af året, fann Frank en vän och lekkamrat i prestens dotter, ett blåögdt barn några år yngre än han sjelf. Prestgården var ej en fjerdedels mil från portarna af Sir Edwards park, och pastorn mr Birkby var en aflägsen slägting till Irwins; så att barnens förtrolighet var helt naturlig; och alltid när hans mamma var upptagen eller Agnes var vid dåligt lynne — alltid när något hände som oroade honom hemma - bort sprang lilla Frank att glömma sina sorger i Kitty Birkbys sällskap; och mången solig eftermiddag sutto de tillsammans under det stora äppelträdet i trädgården eller i skuggan af den gamla cedern, bindande kransar af tusenskönor och utgjutande sina hjertan för hvarandra.

Frank var en stor hjelte för Kitty; Frank reste till London och till alla sorts ställen med långa namn, som han kunde utantill och kunde säga lika lätt som hon kunde upprepa namnen på fältens blommor. Frank gick på theatern, der han såg alla