hvilken han vid en tidig ålder blifvit invigd; Kitty var dock intet underbarn; vid fem år kunde hon knappast bokstäfverna, och om någon berättat henne att jorden var lik en apelsin afplattad vid polerna, skulle hon ha öppnat sina blå ögon i den djupaste förundran. Likt Frank hade hon tidigt förlorat sin moder, och vårdades nästan uteslutande af en ogift syster till hennes far, som bodde hos honom, och som älskade henne ömt. Men Miss Selina Birkby var ej längre blomman af sin ålder, och som hon tillbringat sin ungdom i ensamhet, förstod hon ej mera af konsten att leda och uppfostra barn, än en dagsverkare, van vid ingen annan sorts trädgårdsskötsel än rofodling, skulle kunna förstå att uppdraga ömtåliga utländska blommor.
Kitty hade ett högst förtjusande litet ansigte, som vexlade från leende till tårar med hastigheten af en April-dag. Hon var en stor favorit hos Sir Edvard Irwin, som tyckte om att taga henne på sina knän och leka med hennes långa, fina lockar; men hon behagade aldrig Lady Irwin, kanske emedan åsynen af henne upptäckte minnet af hennes egen förlorade lilla dotter — kanhända också af den tilltagande svartsjukan i hennes lynne, som ingenting var för litet eller för oskyldigt att uppreta. Hon undrade hvad Sir Edvard eller Frank kunde se för intressant i en liten varele, som hvarken var utmärkt för skönhet eller själsgåfvor; och Kitty å sin sida hade en instinkt lik fruktan för Lady Irwin; hon var nästan fullkomligt mållös i hennes närvaro, och nalkades henne aldrig annat än med stor ansträngning och motvilja.
Men om hennes instinkt ledde henne att undvika Lady Irwin, verkade den ännu starkare med afseende på Agnes. Barnet darrade ordentligt, om Agnes rörde henne, och en gång då hon envisades att vilja kyssa henne var hon nära att få konvulsioner af förskräckelse. Agnes, som man väl kan tänka, var ej sen att gälda ovilja med ovilja. Hon behagade tro att Kitty. såsom barn af en prest, måste stå under himlens synnerliga bann; ty ehuru utan tecken till sann religion, hängde hon med hårdnackenhet vid de vidskepligheter hon fått lära i sin barndom, och var isynnerhet fast i att anse en prests giftemål som något serdeles hädiskt, och att lilla Kitty derför var ett till förtappelse utkoradt barn af Satan.
