framför allt ligger den diskret bakom händelserna. Alla dessa kavaljerer tro, att majorskan avslutat ett kontrakt med djävulen, ett skämt, som Sintram ingivit dem.
Ser man djupare ned till hennes världsuppfattnings rötter, utgöres kanske den bärande principen av, att människan behöver en illusion för att kunna leva.
Gång på gång finner man denna tanke varierad i hennes skrifter. Humoristiskt är den utvecklad i den lilla kvicka berättelsen om morbror Ruben. Denne hade en gång som barn satt sig på en kall trappa, förkylt sig och dött av feber. Sedan blir han till ett varnande exempel för barnen generation efter generation, en myt, en lögn, med vilken de skrämmas för allehanda farligheter. I förbigående sagt kan denna berättelse även tjäna som ett exempel på, huru en folktradition uppkommer och förvandlas, intressant att läsa hos en författare, som själv skapat så många sagor i anslutning till folkets levande sagoskatt.
Icke mindre typiskt dyker samma tanke upp i berättelsen om Fra Felice, som har förmågan att låta folk vinna på lotteri. Han talar och folket vet, att alla ord hava sitt nummer. Man fäster sig vid, vad han säger och spelar därefter. »Jag visste ej, hur det tillgick,» säger han till Donna
