Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

XIV.
ÄDLINGARNE.

MEDAN MORDAUNT GICK BORT TILL Cromwells tält, förde d'Artagnan och Porthos sina fångar till det hus, som i Newcastle anvisats dem till bostad.

Mordaunts uppmaning till sergeanten hade ej undgått gascognarens uppmärksamhet; han ålade också med en blick Athos och Aramis den strängaste försiktighet. Dessa åtföljde därför helt tyst och stilla sina besegrare, vilket ej föll sig svårt för dem, då de voro tillräckligt upptagna av sina egna tankar.

Om någonsin en människa blivit förvånad, så var det Mousqueton, då han från dörrtröskeln såg de fyra vännerna komma, åtföljda av sergeanten och åtta soldater. Han ämnade också högljutt uttala sin överraskning, då Porthos ålade honom tystnad med en av dessa blickar, som ej tilläto minsta inkast.

Mousqueton stod kvar vid dörren och avbidade förklaring över denna besynnerliga syn; vad som mest förundrade honom var, att de fyra vännerna ej alls tycktes känna igen varandra.

Det hus, som d'Artagnan och Porthos bebott sedan dagen