Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Ja, vad ska man göra? sporde d'Artagnan. Jag är från ett land, där det inte finns ett enda moln på himlen.

— Det liknar minsann inte det här landet, anmärkte Porthos.

— Hör hit. Grimaud!

Grimaud närmade sig.

— Nå, Grimaud, har du sett något? frågade d'Artagnan.

— Nej, ingenting.

— Gott, låt oss då gå bort och försöka skaffa oss en ordentlig middag.

— Det är jag med om, sade Athos, ty även jag är hungrig.

— Akta er nu, svarta höns! sade Aramis.

De fyra vännerna, ledsagade av Mousqueton, begåvo sig nu på väg till det lilla huset. De hade redan i det närmaste återvunnit sin forna sorglöshet, ty de kände sig starka därigenom att de nu alla fyra åter voro förenade och ense.