Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/332

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sergeanten kom genast ut, och med den mvyndighet borgarna kunna antaga, då de beklädas med militärisk värdighet. frågade han:

— Vilka äro ni, mina herrar?

— Två adelsmän, svarade Athos.

— Varifrån komma ni?

— Från London.

— Vad är ert ärende i Paris?

— Att framföra en beskickning till hennes majestät drottningen av England.

— Alla människor ämna sig visst i dag till drottningen av England, sade sergeanten. Vi ha redan i vakten tre andra adelsmän, vilkas pass man håller på att granska, och som också ämna sig till drottning Henriette. Var äro edra pass?

— Vi ha inga.

— Vad? Inga pass!

— Nej, vi komma från England, som vi redan sagt, och äro alldeles okunniga om den härvarande politiska ställningen, emedan vi lämnade Paris före konungens bortresa.

— Aha, sade sergeanten med listig min, ni äro väl kardinalister och vilja komma in 1 Paris för att spionera på oss.

— Min bäste vän, sade Athos, om vi vore kardinalister skulle vi tvärtom vara försedda med alla möjliga pass. Tro mig, i er närvarande belägenhet böra ni framför allt misstro dem, vilkas pass äro i fullkomlig ordning.

— Stig in i högvakten, sade sergeanten; där få ni framställa edra skäl för befälhavaren.

Denna högvakt var helt och hållet upptagen av borgare och män av folket; somliga spelade, andra drucko eller pratade.

I ett hörn och nästan bevakade stodo tre redan anlända adelsmän, vilkas pass officeren undersökte. Denne officer befann sig i ett enskit rum närmast intill det andra. De först anlända männen voro insvepta i långa kappor, och en av dem, till växten mindre än hans kamrater, höll sig bakom i skuggan.

Vid den underrättelse sergeanten meddelade, att han efter all sannolikhet medförde två kardinalister, spetsade de tre adelsmännen öronen och skärpte sin uppmärksamhet. Den