Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/337

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

XXXIII.
AMBASSADÖRERNA.

DE BÅDA VÄNNERNA BEGÅVO SIG GENAST IVÄG och redo utför sluttningen från förstaden, men då de kommit nedanför denna sluttning, sågo de med mycken förvåning, att gatorna i Paris voro förvandte till bäckar och torgen till sjöar. Efter det överflöd på regn, som fallit i januari månad, hade Seinefloden svämmat över och slutligen inkräktat halva staden.

Athos och Aramis gåvo sig helt oförskräckt ut i denna översvämning med sina hästar, men snart gick vattnet de stackars djuren ända upp till bringan, och de båda ryttarna måste vända om, övergiva sina hästar och i stället taga en båt. Betjänterna fingo tillsägelse att vänta dem vid hallarna.

Det var således i båt de ankommo till Louvre. Nattens mörker utbredde sig nu helt och hållet, och Paris, sett vid det bleka, fladdrande lyktskenet, mitt ibland alla dessa dammar, på vilka syntes båtar, som förde patruller med blixtrande vapen och under alla de vaktrop, som växlades på natten, detta