Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del II 1925.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VII.
FLYKTEN.

I TROTS AV DE TECKEN TILL JÄSNING, SOM märktes i staden, företedde Palais-Royal, då d'Artagnan klockan fem på eftermiddagen begav sig dit, en glad och lysande anblick.

Drottningen hade återgivit Broussel och Blancmesnil åt folket, vad hade hon väl då att frukta? Man gav på slottet en stor fest, för vilken segrarens vid Lens återkomst utgjorde en passande förevändning. Prinsarna och prinsessorna voro inbjudna; deras vagnar uppfyllde borggården alltsedan klockan tolv på dagen. Efter middagen skulle man ha spelparti hos drottningen.

Anna av Österrike var denna dag förtjusande genom sitt behag och sitt snille; sällan hade man sett henne vid gladare lynne. En flammande hämndlystnad brann i hennes ögon och purprade hennes läppar.

Så snart man stigit upp från bordet, avlägsnade sig Mazarin. D'Artagnan var redan på sin post och väntade honom i förmaket. Kardinalen inträdde leende, fattade honom vid handen och förde honom in i sitt kabinett.