Sida:Myladys son del I 1925.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Besitta, sade Aramis med en egenkär min, som d'Artagnan icke sett hos honom, då han var musketör, om jag inte kom från himlen så kom jag åtmintone från paradiset, vilket är närapå detsamma.

— Gott, då ha de lärde äntligen kommit till visshet om den saken, sade d'Artagnan. Ända hittills har man inte kunnat enas om, var paradiset egentligen varit beläget; några förlade det på berget Ararat, andra mellan floderna Tigris och Eufrat, det tycks som om man sökt för långt bort, då det i själva verket fanns så nära. Paradiset är beläget i Noisy, på den plats, där ärkebiskopens slott ligger. Man går ut därifrån, inte genom dörren utan genom fönstret, man stiger ned på grenarna av en lind, och ängeln med det bart huggande svärdet, som bevakar dess ingång, har utbytt det himmelska namnet Gabriel mot det mera jordiska prins de Marsillac.

Aramis brast i skratt.

— Du är alltjämt samma glada kamrat som förr, sade han, ditt kvicka, gascogniska sinne har inte övergivit dig. Ja, det finns verkligen någon sanning i vad du säger, men tro åtminstone inte, att det är i fru de Longueville, jag är kär.

— Anfäkta, det skall jag nog akta mig för, svarade d'Artagnan. Efter att så länge ha varit kär i fru de Chevreuse kunde du väl inte skänka ditt hjärta åt hennes värsta fiende.

— Det är sant, sade Aramis i otvungen ton; ja, den stackars hertiginnan, jag älskade henne mycket förr i världen, och jag måste göra henne den rättvisan erkänna, att hon varit oss ganska nyttig, men vad skall man göra? Hon blev tvungen att lämna Frankrike, den fördömde kardinalen var en hårdnackad motståndare, han gav befallning att hon skulle arresteras och föras till slottet Loches, han skulle inte tvekat att låta halshugga henne som han gjorde med Chalais, Montmoreney och Cinq-Mars. Förklädd till karl tog hon då till flykten med sin kammarjungfru, den stackars Ketty. Efter vad jag hört råkade hon i någon by ut för ett märkvärdigt äventyr med en präst, av vilken hon begärde gästfrihet, och som, då han inte hade mer än ett rum och tog henne för en man, erbjöd henne