XV.
SLOTTET BRAGELONNE.
D'ARTAGNAN STOD UNDER HELA DENNA SCEN med förbryllad blick och nästan öppen mun; så föga fann han saker och ting motsvara vad han väntat sig, och han kände sig helt gripen av häpnad och förundran.
Athos fattade honom nu vid armen och förde honom ned i trädgården.
— Medan man lagar till vår supé, sade han småleende, har du väl ingenting emot, min vän, att något litet få genomtränga den hemlighet, som gör dig så mycket bryderi?
— Det är sant, greve, svarade d'Artagnan, som funnit Athos småningom återtaga den aristokratiska överlägsenhet han alltid ägt.
Athos betraktade honom med sitt milda småleende.
— Först och främst, min käre d'Artagnan, finns här ingen greve för dig. Om jag kallat dig chevalier, skedde det endast för att presentera dig för mina gäster, och för att de skulle veta, vem du var, men för dig, d'Artagnan, är jag väl ännu, som
