— Skriv, monseigneur, sade han.
— Vad skall jag skriva?
Grimaud tecknade med fingret och dikterade:
— Allt är förberett till i morgon kväll. Var på er post från klockan sju till nio. Hav två ridhästar i beredskap. Vi stiga ned genom första fönstret i galleriet.»
— Vidare? sade hertigen.
— Vidare, monseigneur? upprepade Grimaud förvånad. Vidare … underteckna!
— Är detta allt?
— Vad önskar ni mer, monseigneur? återtog Grimaud, som tyckte om att fatta sig kort.
Hertigen undertecknade brevet.
— Har monseigneur haft bort bollen? frågade Grimaud.
— Vilken boll?
— Den, vari brevet låg.
— Nej, jag tänkte vi kunde ha nytta av den. Här är den.
Han tog fram bollen under sin huvudkudde och visade den för Grimaud. Den senare smålog på sitt mest behagliga sätt.
— Nåväl? spörde hertigen.
— Jo, monseigneur, jag syr in papperet i bollen, och under spelet kastar ni den i löpgraven.
— Bara den inte kommer bort.
— Åh, var lugn, monseigneur, det finns nog någon där, som tar upp den.
— En trädgårdsarbetare? frågade hertigen.
Grimaud gjorde ett jakande tecken.
— Densamme som i går?
Grimaud förnyade samma tecken.
— Greve de Rochefort således?
Grimaud nickade tre gånger.
— Hör på, sade hertigen, lämna mig åtminstone några underrättelser om sättet, varpå vi ska fly.
— Det är mig förbjudet, svarade Grimaud, innan stunden för verkställandet är inne.
— Vilka äro de, som vänta mig på andra sidan löpgraven?
— Det vet jag inte, monseigneur.
