Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Mina herrar, sade prinsen, jag får tacka er längre fram, men i denna stund ha vi inte ett ögonblick att förlora. I väg, alltså, i väg! Den, som är mig tillgiven, följe mig!

Han hoppade upp på sin häst, satte av i galopp, insöp luften i fulla drag och ropade med ett obeskrivligt uttryck av fröjd:

— Fri! Fri! Fri!