Den här sidan har korrekturlästs
Han tog fram en dolk, dold under kåpan, och stötte den i hans bröst.
— Se där min absolution! utropade han.
Det var då man hörde det andra skriket, svagare än det första och åtföljt av en utdragen kvidan.
Bödeln, som rest sig upp, föll åter ned på sin säng. Utan att rycka dolken ur såret sprang munken fram till fönstret, hoppade ned bland blommorna i en liten trädgård, smög sig till stallet, tog sin mulåsna, red ut genom en bakport och skyndade till närmaste skogsdunge. Där kastade han ifrån sig sin munkdräkt, tog ur sin kappsäck fram en fullständig kavaljersdräkt, klädde på sig den, begav sig till fots till närmaste poststation, skaffade sig en häst och fortsatte med största skyndsamhet sin väg till Paris.
