VI.
D'ARTAGNAN VID FYRTIO ÅR.
ACK, SEDAN DEN TIDEN, DÅ VI I ROMANEN DE tre musketörerna lämnade d'Artagnan i n:r 12 vid Fossoyeursgatan, hade många händelser och i synnerhet många år förflutit.
D'Artagnan hade ej försummat omständigheterna, men omständigheterna hade försummat d'Artagnan.
Så länge han var omgiven av sina vänner, göto ännu hans ungdoms drömmar sitt poetiska skimmer över hans liv. Han var en av dessa smidiga, mottagliga naturer, som lätt insupa andras egenskaper. Athos meddelade honom sin värdighet, Porthos sin kraft, Aramis sin fina ton. Om d'Artagnan fortfarit att leva tillsammans med dessa tre, skulle han blivit en utmärkt man.
Athos lämnade honom först för att draga sig tillbaka till den lilla egenvdom han ärvt i trakten av Blois, därefter Porthos för att gifta sig med sin prokuratorska och slutligen Aramis för att inträda i det andliga ståndet och bliva abbé.
D'Artagnan, vars framtid tycktes så innerligt förenad med hans tre vänners, fann sig från denna stund ensam och svag, utan mod att fullfölja en bana, på vilken han märkte, att han
