12
reformationsarbete. Men som hon icke kunde ett ord av språket och var oförmögen att upplysa någon av delinkventerna om vad det var hon önskade, var efter hennes resa uppför Nilen det urâldriga Österlandet precis likadant, som hon hade funnit det, men sina reskamrater hade hon förskaffat mången glad stund. Ingen hade roligare åt hennes ansträngningar än hennes brorsdotter, Sadie, som med miss Belmont delade utmärkelsen att vara den mest populära personen ombord. Hon var mycket ung — nyss utkommen från skolan — och hon hade ännu många av barnets både förtjänster och fel. Hon hade dess frimodighet, dess trohjärtade tillit, oskuldsfulla rättframhet och muntra lynne, men också dess talträngdhet och brist på vördnad. Men till och med hennes fel roade de andra, och om hon också ännu hade många av ett kvickt barns kännetecken, var hon dock en lång och vacker ung dam, som såg äldre ut än hon i verkligheten var på grund av det över öronen nedkammade håret och det fulla klänningslivet och kjolen. Fraset av denna hennes kjol, hennes frimodiga, genomträngande röst och behagliga, smittande skratt voro välkända och välkomna ljud ombord på Korosko.
De andra passagerarna kunna vi avfärda mera kort. Några voro intressanta, några neutrala, men alla älskvärda. Monsieur Fardet var en godmodig men dispytlysten fransman, som hade de mest bestämda åsikter om Storbritanniens djupa stämplingar och olagligheten av dess ställning i Egypten. Mr Belmont var en järngrå, grovlemmad irländare, berömd som en utomordentligt skicklig skytt, pristagare vid alla stora målskjutningar. Han hade sin hustru med sig, en mycket förtjusande och fin dam, full av den för hennes nation betecknande angenäma skämtsamheten. Mrs Schlesinger var en stilla och blid medelålders änka, med alla sina tankar upptagna av sitt sex år gamla barn, såsom en mors tankar väl måste vara ombord på en båt, som i stället för en ordentlig
