mannen förargad. »Må de gå tillbaka till sin ö. Vi vilja inte ha dem över hela världen.»
»Nåja, det måste erkännas, att för oss amerikaner, som allesammans leva i vårt eget land, förefaller det besynnerligt, att ni europeiska folk jämt och ständigt så att säga rinna över in i något annat land, som alls inte var avsett för er. Naturligtvis är det lätt för oss att tala så, ty vi ha ännu utrymme, och mer än som behövs, för allt vårt folk. När vi börja knuffa varandra över kanten, få vi ta till annekteringspolitiken, vi också. Men redan nu har man här i Nordafrika Italien i Abyssinien, England i Egypten, Frankrike i Algeriet …»
»Frankrike!» utropade monsieur Fardet. »Algeriet tillhör Frankrike! Ni skrattar, monsieur. Jag har den äran att önska er god natt.»
Och han steg upp och gick, stolt och stel i skymfad patriotism, ned i sin hytt.