II.
POLITIK
Den unge amerikanen tvekade litet och överlade med sig själv, om han icke skulle gå ner och skriva in sina intryck i den dagbok han förde för sin hemmavarande systers räkning. Men överste Cochranes och Cecil Browns cigarrer glittrade ännu i det avlägsna däckshörnet, och han ville gärna skaffa sig ytterligare upplysningar. Han visste ej riktigt, huru han skulle föra ämnet på tal, men översten kom honom snart till hjälp.
»Sitt ned, Headingly», sade han och sköt fram en fältstol åt honom. »Jag kan se, att Fardet varit framme och tutat politik i öronen på er här kan ni få motgift.»
»Jag ser alltid på hans förtroligt framåtlutade rygg, när han diskuterar la haute politique», sade den sprättige diplomaten. »Men ett sådant helgerån under en natt som denna! En sådan notturno i blått och silver man kunde få inspiration till, då månen stiger upp över öknen! Det är ett motiv i en av Mendelsohns Lieder, som tyckes ge uttryck åt allt detta — en känsla av ödslighet, av någonting evigt detsamma, vindens tjut över ändlösa vidder. De finaste stämningarna, som inte kunna uttryckas med ord, måste ännu antydas med toner och harmonier.»
»I afton är allting vildare och ödsligare än vanligt», anmärkte amerikanen. »Det väcker hos mig samma fö-
