Hvilket kapitel! Det var hennes första, och under flera år var det hennes enda. Det skrefs först på vers, ty den ursprungliga planen var, att sagan skulle bli en romanscykel såsom Fänrik Ståls sägner. Men så småningom blef detta ändradt, och afsikten var en tid, att den skulle skrifvas som skådespel. Då blef julnatten omarbetad för att ingå som första akt häri. Men ej heller detta försök lyckades, och nu beslöt hon sig ändtligen för att skrifva sagan som en roman. Så blef kapitlet nedskrifvet på prosa och fyllde då fyrtio skrifsidor. Då det sista gången skrefs om, upptog det endast nio.
Efter några år tillkom ett andra kapitel. Det var historien om balen på Borg och om vargarna, som jagade Gösta Berling och Anna Stjärnhök.
Detta skrefs ursprungligen ej alls med tanke på att det skulle kunna komma in i sagan, utan som ett slags tillfällighetsdikt för att läsas upp vid ett litet samkväm. Uppläsningen blef dock inställd, och novellen blef insänd till Dagny. Efter en tid blef den återsänd till författarinnan såsom ej lämplig för Dagny. Den var i själfva verket ej lämplig för någon alls. Den saknade ännu helt och hållet konstnärlig utarbetning.
Emellertid undrade författarinnan hvartill denna olycksfödda novell kunde användas. Om hon skulle sätta in den i sagan? Men den var ju ett äfventyr för sig, alldeles afslutadt. Den skulle se besynnerlig ut bland det öfriga, som hängde bättre samman. Kanske det ej skulle vara så illa, tänkte
