Hoppa till innehållet

Sida:När vi började 1902.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
75
HUR MIN FÖRSTA DIKTBOK KOM TILL.

den akademiska allmänheten utan äfven andra gäster i mängd från staden, grannstäderna och omgifvande landsbygd, författades kvädena »Till nordens kvinnor», »Runebergs jordafärd», »För Nordslesvig» — efter upphäfvandet af Pragfredens art. V. Och äfven till andra studentfestligheter skrefvos poem, intagna i »Dikter».

Till mina löneförmåner på Hvilan hörde speciellt att — ha »nummerhäst» på stall. Likt andra sannskyldigt skånska landtbarn så godt som »född på hästrygg», fick jag här åter känna ryttarglädje som i gångna tider. Också ströfvade jag gärna till häst omkring på den trefna slätten. Under dessa ensliga ridter var det, jag kom till en allt innerligare förståelse af min fäderneprovins, det rent skånska hos denna, vare sig jag vintertid red om kvällarna igenom de stilla, torfröksdoftande byarna, medan kråkorna ännu kraxade i de nakna almarna, eller jag lät hästen i den starka vårsolen trafva vid hvinande vipskrin på de mjuka strandängarna längs Sundet, eller jag i skridt njöt de tysta ljumma sommarnätterna.

»Slaka de hänga pilarnes blad.
Vångarnes ax i lättaste dimma
matt de som drifvet silfver glimma,
ånga så fint i daggigt bad.»

Ej sällan gästade jag slättens dannemän; och det annars merändels så slutna folket öppnade till sist för mig lika gärna sina lynnen som sina hem. Genom sysslandet med sönerna på högskolan fick