146
Gerard, era pistoler. Antingen kommer Jane i natt tillbaka hit från Gravel Hanger, eller också blir det en ny herre på Heig Combe.»
Inom en halv timme voro vi som två vandrande riddare på väg för att befria den enleverade damen. Lord Dacre bodde nära Tavistock, och vid varenda tullbom vi redo förbi hörde vi talas om den flyende postvagnen, så att varje tvivel rörande dess mål var uteslutet. Under ritten berättade mig lord Rufton ett och annat om den man, vi förföljde. Hans namn var, tycktes det, i var mans mun över hela Europa på grund av allehanda oarter. Vin och kvinnor, hasardspel av olika slag, vadhållning — med ett ord alla slags utsvävningar hade förskaffat honom ett synnerligen dåligt rykte. Han var av gammal, förnäm släkt, och man hoppades att han rasat ut då han gifte sig med den vackra Jane Rufton. Under några månader hade han verkligen också iakttagit ett stadgat uppförande, men därefter hade han sårat henne i hennes ömmaste känslor genom en ovärdig förbindelse. Hon rymde från honom och tog sin tillflykt till brodern, vars skyddande hägn man nu undanryckt henne mot hennes vilja. Jag frågar er nu: kunde två män vara ute i ett mera tilltalande ärende än lord Ruftons och mitt?
»Där ha vi Gravel Hanger», utropade lord Rufton slutligen och pekade med sitt ridspö; och där låg nu på sluttningen av en grönskande kulle en gammal av tegel och virke uppförd byggnad, så vacker som endast ett engelskt herresäte kan vara. »Vid grin-
