262
sitt eget fartyg.» Och därmed fattade han den olycklige styrmannen vid strupen och kramade honom, tills han var nästan sanslös. Kerouan hade kommit inrusande med ett rep, och båda hjälptes åt att binda och stoppa till munnen på den stackars mannen, så att han blev alldeles hjälplös.
»Vi ha en av fransmännen vid ratten. Vi gjorde klokast i att kasta styrmannen över bord», sade Kerouan.
»Det är allt rådligast», instämde kaptenen.
Men detta var mer än jag kunde uthärda. Ingenting kunde förmå mig att samtycka till en hjälplös människas dödande, Kapten Fourneau gick motsträvigt in på att skona honom, och vi buro ned honom till lastrummet, som låg under kajutan. Där lades han ned på några balar manchesterkläde.
»Det är inte värt att fälla ned luckan», sade kapten Fourneau. »Gustav, gå till herr Furner och säg att jag skulle vilja tala några ord med honom.»
Andre styrmannen inträdde omisstänksamt i kajutan och blev bunden och försedd med munkavle som Burns. Han bars ned och lades bredvid sin kamrat.
»Vi ha tvungits till handling av den där rödhåriga drulen», sade nu kaptenen, »och jag har nödgats låta minan springa tidigare än jag önskat. Emellertid är ingen vidare skada skedd, och mina planer behöva inte lida någon allvarsammare rubbning. Kerouan, hämta i fören en kagge rom till besätt-
