Aldrig man såg så fagra wif
Så kärlika lefwa tilsamman,
Sina lekesystrar de ey skötte om förwist,
Som barnalekar dem wille lära,
Men wår Jomfru Maria och nådigha HErra Christ,
I mässan de flitelika ära,
Den helige Moder i Klösteret war
Det wittnismålit om dem sade,
Att den heligha klösterätt i alla sina dar
De aldrig örwerträdt hade,
Deth led så fram i manga åhr,
Fru Carin Herr Eghard[1] fick,
Elisif i klösteret qwar
Som tidast i Ottesång gick.
Deth war på Helige likamadag[2]
Hon skulle till mässan gå,
Den Tyske Konung. Albrect kom ridandes i mak
Stoltz Elisif han skåda får;
Den lange Bernhard en tysker man
War med i Konungens föllja,
Til Stoltz Elisif den lusta han fan
För Konung Albrect han ey wille dölja,
Konung Albrect och Bernhard de rida så fort
Alt öfwer den mörka skog[3],
När som de komma til Ladhära[4] port
Deras hierta det lekte och log,
“I rike Herr Erik i sitten i roo”,
Kong Albrect til honom sade,
- ↑ Eghard (Eggert) von Kyrnen, gift med Catharina under kyskhetslöfte.
- ↑ Kristi lekamens fest var en af den katolska kyrkans större högtider. Dess ändamål var att hos folket inprägla läran om brödets och vinets förvandling i nattvarden till Kristi lekamen och blod (Transsubstantiationsläran) och stiftades af påfven Urban IV 1264, samt firades årligen torsdagen efter Tref. Söndag.
- ↑ Kolmården.
- ↑ Erik Pukes slott. Hvilket ställe härmed menas är oafgjordt.
