106
“Än alla de Herrar i rikena bo,
Wi kärare ingen hade”.
“Wid Risbärgha klöster wi woro i gåhr
Stoltz Elisif Ehr dotter wi sågo,
Herr Bernhards begähr til eder nu står,
Om han henne kunde få ägha”;
Tå Herr Erik Kong Albrect förstått,
Han buga sig fyr honom deth mästa,
“Hwadan kommer mig fyre sa brott,
Att Kong Albrect will Ostgötha gästa”.
“Aldrig kan Herr Bernhard Stoltz Elisif fa
På denna här werldenes öö,
Deth löffte hon gordt gåhr hon aldrig ifra
I klösteret måste hon döö”,
“Hon är och födder i werldena fram
Af ädlasti stämma och rot,
Om hon Herr Bernhard skulle taga til man,
Det woro wår ordning emot”;
“Hennes Moder den rika Fru Anna
Af Norske Gylleroten är,
Och jag des Fader så sanna
Min härkomst af Jarlarna bär”,
Det war den tyska Kong Albrect
Swa wreder blef han till modz,
“Och jag skal förgöra all din släkt
Och bortaga alla dina godz”,
Kong Albrect stiger uppå sin häst,
Hans sadel och sporrar woro ny,
Om morgonen förn de mässan läst
Han framkom til Risbergha by,
Kung Albrect och Bernhard den lange man
Sa gudelikan sig stälte,
Så mången uthi klösteret försan
Sin förbön för dem fälte,
