108
Deth walte den ädli Stoltz Elisifs släkt,
Som upsagt sitt trohetz band.
Kung Albrect swa wredlika swor:
Han skulle hennes frändar betala,
Swa snarlika han til Falkpin[1] for,
Att föra krig mot dem alla.
Den rika Drottning Margareta hon svara swa snart,
Hon ville dem alla förswara
Och alla hans tyskar ville hon dräpa fart
Och Drottning öfwer Swerike svara.
Nade Gud dem alla som orsaken war
Att Swerige kom i den wanda,
Swa nog blod de utgutit har
Förrn landet kom Drottning Margareta tilhanda.
Den Lange Bernhard qwar i Stockholm blef.
Att där förbida och vänta,
Den helighe Urbans tillatilse brer,
Där pa han flitelika trängta.
Men när han fick deth sorglika bod,
Att Kung Albrect måtte fangen vara,
Swa snarlika han fatte deth rad
Och gaf sig i Hättebrödra skara,
Men maste sen ifra Stockholm fly,
Stoltz Elisif han med sig tog,
Han gaf sig på en skuta ny,
Och yfwir deth salta hafwit drog.
Bernhard han seglar i böljorna blå
Hans segel de storlo swa spände,
Stoltz Elisif fäller swa mången tår
Alt yfwir sitt stora älände.
Den Bernhard later sik stränglika höra,
Han henne til — — swa swåre — — talar
- ↑ Falköping.
