130
här aldrig någon vidsträcktare utbredning och hade egentligen icke mer än tvenne klostersamfund, af hvilka det i Örebro grundades 1418.
År 1456 öfverlemnade konung Carl Knutsson till klostret i Örebro sin rättighet i Kräkla-skog, dock med vilkor, att klostret skulle på samma skog uppehålla broar och vägrödjning, och år 1476 erhöll klostret, på grund af Birgitta Olafsdotters förordnande, Siövasta (Sjögesta) och godset Myra (Myrö), båda i “Rinkebij sokn”; hvarjemte klostret egde “flere tillhörigheter, i små örtugland och jordar bestående, som på särskifte orter och af åtskillige personer i siälricht och til en liten wederkänslo clostret gifne voro”[1].
Sägner och äldre anteckningar stämma deri öfverens, att klostret legat i norra delen af staden, på den höjd, som kallas Tingstugubacken, der ännu i senare hälften af 1700-talet funnos qvar åtskilliga grundstenar och en källare, samt en brunn,
- ↑ Peringskiöld, Monum.
