178
kände herr Måns från Göksholm, en son till hans förmenta vän Bengt Stensson.
Med lyftad yxa och skummande af vrede rusade Måns Bengtson mot den försvarslöse Engelbrekt, spörjande: “månne jag får frid i riket för din skull?” — Fogligt svarade denne: “din fader var nyligt hos mig och tänker jag han sagt dig, att någon ofrid ej mera är oss emellan”. — Då måttade Måns ett yxhugg mot Engelbrekt, som denne afvärjde med kryckan, dervid han fick tre fingrar afhuggna. Då vände Engelbrekt sig om, men ett nytt hugg träffade honom i halsen och ett tredje öfver hjessan sträckte honom död till jorden. Utom sig af raseri fortfor mördaren att söndersarga sitt offer och genomsköt slutligen den döda kroppen med pilar. Den mördades hustru och tjenare släpades fångna till Göksholm.
Detta skedde natten till lördagen den 28 April 1436.
I Engelbrekts följe var en vid namn Albrekt Peccatel. Honom tvingade Måns Bengtsson att vara sig behjelplig att öfverrumpla och intaga slottet i Örebro. Men företaget misslyckades genom slottsfogdens vaksamhet, och Måns Bengtsson släckte sin harm med att plundra den värnlösa staden.
Emellertid spridde sig ryktet om det lömska mordet som en löpeld öfver landet. Bönderna i Mellösa, som först funno frihetsmartyrens blodiga lik, buro det under högljudd gråt till Mellösa kyrka, derifrån det sedan af den dödades vänner och anhöriga flyttades till stadskyrkan i Örebro. Göksholm stormades af den uppretade allmogen; men det fasta slottet trotsade de belägrandes förbittring. Bland den nye riksföreståndarens första regeringshandlingar var att utfärda ett offentligt skyddsbref för mördaren Måns Bengtsson, att ingen skulle våga förebrå eller ofreda honom för hans gerning.
Så slutade denne store och ädle man, som i häfden blifvit kallad “landsans fader och den svenska frihetens värn”. Heligt lefde hans minne i folkets hjertan, och många underverk sades ske vid hans graf[1]. Att denna finnes inom Örebro kyrka,
- ↑ ― “plurimis coruscat miraculis”. Diar. Vadsten.
