veta vi, men sjelfva rummet, der hans ben hvila, har fallit i förgätenhet. På kyrkväggen uppsattes visserligen straxt efter Engelbrekts död ett epitaphium, men detta angaf icke närmare platsen, der hans stoft förvaras. Redan i slutet af 1 500-talet var ock denna minnesskrift så förfallen, att den med möda kunde läsas, och vi skulle icke ens ha vetat, att ett sådant minnesmärke funnits, om ej Esbern Boose, den tiden pastor[1] i Örebro, deraf tagit en afskrift.
Den lilla holmen i Hjelmaren, der Engelbrekt utandades sitt ädla lif, blef efter honom kallad Engelbrektsholmen. Och en af Göksholms senare egare, framl. Friherre G. M. von Rehausen, lät år 1818 på stället resa en minnesvård med denna inskrift: Här föll Engelbrekt Engelbrektsson, Svenska frihetens värn, Gustaf Wasas efterdöme, offer för ett nidingsmord d. 27 April 1436. Minnet hade lefvat i 382 år, innan minnesmärket restes af Göksholms egare G. M. v. Rehausen.
På stora torget i Örebro, midt emot det tempel, som, nu i föryngradt skick, hvälfver sig öfver befriaren Engelbrekts jordiska qvarleivor, har i våra dagar blifvit rest en annan minnesvård — hans bild i brons. Man kom omsider till känsla af den stora skuld, i hvilken fäderneslandet stod till Engelbrekt Engelbrektsson; och Svenska folket har känt ett behof att till någon del gälda denna skuld åt minnet af en man, som en gång var Sveriges räddare och svenska frihetens ädlaste målsman.
XV.
FRU BRITA TOTT.
Knappt hade Carl Knutsson år 1448 blifvit vald till Sveriges konung, förrän danskarna valde grefve Christian af Oldenburg. I Norge, det tredje unionsriket, blef visserligen Carl både utkorad och krönt till konung, men ett annat parti inom landet
- ↑ Esbernus Petri Boose blef pastor i Örebro 1571 och lefde ännu år 1600.
