180
förklarade sig för Christian, och inom ett år bar han Norges krona. En så lättköpt seger, hufvudsakligen vunnen genom förräderi af Carls egna ombud vid det senaste konungavalet, kunde ej annat än vända Christians håg åt Sverige, och för att vinna målet, nordens tre kronor, försöktes nu både underhandlingar och vapenmakt.
Christian inföll i Sverige. När underrättelsen härom kom till Carl, beslöt han med rådets tillstyrkan att sammandraga sin här på Tiveden och möta fienden i Vestergötland. Sysselsatt med ordnandet af landsförsvaret, emottog Carl på Tiveden ett bud, att danska flottan, under Magnus Gren och Olof Axelsson Tott, inlupit i skären och hotade Stockholm. Konungen återvände genast till hufvudstaden, men innan han kom fram, hade fienden varnad dragit sig tillbaka. Danskarne inbröto i Vestergötland, och innan svenska hären kunde göra något motstånd, voro Vestgötaherrarne färdiga att svära Christian tro och lydnad. Fienden tågade obehindradt genom landet, förbi Jönköping och in i Småland, och det var först på gränsskogen Holaveden mot Östergötland, som östgötarne, under anförande af sin lagman Erik Nipertz och biskop Nils i Linköping, satte en damm för deras vidare framträngande.
Hvad som gjorde dessa eröfringar så lätta för Christian, voro de många förrädare, som omgåfvo Carl. Dessa hade lätt att få reda på konungens planer med afseende på kriget, och försummade icke att upplysa fienden om dem. Ingen visade dock större ifver att gå danskarne tillhanda, än Fru Brita Tott, en dotter till den ofvannämnde Olof Axelsson, och gift med slottsherren på Örebro Erengissle (Natt och Dag i längden)[1]. — Då hennes far låg med danska flottan utanför Stockholm, var det hon, som underrättade honom om konung Carls antågande, och gaf honom tid att sätta sig i säkerhet. Genom en pålitlig budbärare meddelade hon konung Christian
- ↑ I vår medeltidshistoria förekomma tvenne slägter med namnet Natt och Dag. Den ena hade, som sköldemärke, skölden på tvären, den andra skölden i längden, delad i två hälfter, den ena svart och den andra hvit. Det är den senare ätten, man, till skilnad från den förra, kallat Natt och Dag i längden.
