är obekant. Deremot känna vi af Upplandslagen[1], att Nerike mycket tidigt hade sin egen lagman. Måhända fanns en sådan redan på Sturlesons tid. ”I hvar del af landet” — säger denne i Olof den heliges saga[2] — ”är landsting och egen lag i många stycken; öfver hvar lag är en lagman och han råder mest med bönderna, ty det skall vara lag, som han säger”. Den förste till namnet kände Nerikeslagman är Philip Thyrnersson, som år 1275 skänkte jordegendom till Riseberga kloster[3].
Den äldsta häradsindelningen var till namn och gränser något olika med hvad som nu eger rum. Landskapet indelades i 11 härader, hvilka i och för lagskipningen voro sammanförda i tre eller fyra domsagor, som utan någon egentlig fasthet nämnas: vestra, östra och södra tredingen (tridhiungen):
Till Vestra tridhiungen hörde Grymostens hæradh med Wyby och Hakna, Hardheme hæradh med Hardheme och Kræklinge, Edzbergs hæradh med Edzberg, Qvistbro och Tangæraas och Knista hæradh med Hidhinge och Knista socknar.
Östra tridhiungen innefattade Kumbla hæradh, med Halzberg, Kumbla och Leerbek, Skiollista hæradh, med Ekiby, Gællesta, Nærbyas, Skiollista och Svinavad, Askers hæradh med Asker och Lænnes och Mædallösa hærad med Mædallösa socken.
Til Norra tridhiungen hörde Örebro hæradh med socknarna: Almby, Axaberg, Eker, Græfua, Hosta, Kiil, Lengabro, Moses, Onusta, Tyslinge, Tæby, Wintrwsa och Edhmadha hæradh, efter tingsstället äfven kalladt ”Glandzhamars hæradh”, med Glanzhamar, Göthalunda, Litlakirkia, Lungyr, redan före reformationen förenad med Götlunda, Rinkabo samt Öija eller Öbo. — Härvid bör likväl anmärkas, att namnet norra tridhiungen icke förekommer i äldre handlingar, hvarföre det är möjligt, att de hithörande häraderna haft egna häradshöfdingar, hvilket äfven torde ha varit förhållandet med
