182
Några veckor derefter var rådet församladt i vårfrus gillesstuga i Stockholm. En nämnd af tolf friborne män nedsattes att i rådets närvaro ransaka och döma öfver landsförrädarne. Blek och skälfvande infördes fru Brita, efter henne gick hennes redskap, den olycklige tjenaren, som fört brefven mellan henne och rikets fiender. Ransakningen öfver dem var snart afslutad och domen lydde, att Brita Tott skulle å båle brännas, och brefbäraren halshuggas och steglas. Hvad straffet angår, så verkställdes det omedelbart öfver den senare, hvars kanske största brott var hans trohet emot sin husmor. Å fru Brita blef det af någon anledning uppskjutet och hon sattes i förvar i Kalmar kloster. Mellankomna förböner räddade henne emellertid, och konungen återskänkte henne slutligen både lifvet och friheten.
XVI.
MINNEN AF DANSKA FEJDEN 1520.
Nerikes centrala läge och dess genom naturliga gränser skarpa afsöndring från grannländerna har gjort, att detta landskap mer än något annat varit förskonadt från krigets fasor och ödeläggelser. — Braut Anunds ande tyckes ha hvilat öfver den fredliga bygden och skyddat skördarne, som gunga på de fält, hvilka röjdes af den årsälle odlaren. — Denna lycka, att endast på alstånd ha erfarit hvad hemsökelsen af ett krig vill säga, har hos Nerikesbon så mycket djupare fästat hågkomsterna af den enda strid, som egentligen kan sägas hafva blifvit utkämpad inom hans egna gränser, nemligen den danska fejden 1520.
Förbittrad öfver det lidna nederlaget vid Brännkyrka, hade konung Christian vändt åter till Danmark, fast besluten att snart komma tillbaka och då med ett slag krossa det gensträf-
