Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

184

Under färden genom Tivedens obanade hålskogar lät han göra förhuggningar eller, som de ännu i orten kallas, “bråtar” och befallde de flyende bönderna, att der invänta och slå den efterföljande fienden. — Inom Nerike synas ännu spår efter två af dessa provisionella förskansningar, den ena vid Skansbacken i Bodarne, och den andra vid Benkista grufvor i Viby socken.

Från Långsjön, i södra delen af Bodarne socken, på vestgötagränsen, upprinner Nerikes största vattendrag, Svartån, som genomflyter Bodarnesjön och går i nordlig riktning tills den, straxt norr om det nu ödelagda Brattfors bruk i Skagershults socken, förenar sig med Lassån och utfaller i södra ändan af sjön Toften. Vid pass en half fjerdingsväg öster om Bodarne kyrka går Svartån, under sitt lopp norrut, öfver landsvägen, som några famnar längre i öster leder uppför en brant hålväg, kallad Skansbacken. Midt i backen, på båda sidor om vägen, ligga ännu stenhögar, som äro lemningar efter den barrikad, svenskarrne här uppkastade. Utan fråga var detta en lyckligt vald försvarspunkt. Från den branta backen beherrskar man fullkomligt den nedanför liggande vägen med bron öfver Svartån, hvarjemte en träskig dalgång sträcker sig öfver en half mil på hvardera sidan om landsvägen och medgifver ingen annan öfvergång än här vid bron.

Böndernas strider på Tiveden lefva lifligt i folkets minne, och den trohet, hvarmed de än i dag berättas, kan endast tillskrifvas den omständigheten, att de aldrig kunnat förblandas med någon annan händelse, hvarigenom eljest märkligare tilldragelser så lätt bemängas med främmande tillsatser och ofta få en alldeles oigenkänlig färg.

Då bönderna, af sina spejare finge höra, att danskarne kommo antågande söderifrån, vägen fram mellan sjöarne Skagern och Unden, samlade sig en del vid Bäckdalsån — ett litet vattendrag från Gryten och några andra småsjöar inom vestgötagränsen, som vid sitt utlopp i Bodarnesjön utgör länsgräns mot Vestergötland — under det en annan hop, femte flockar af det flyktande krigsfolket, fattade posto vid Skansbacken.