Att Sverige lika litet som något annat land var fritt från djefvulens hemsökelser, derom vittna denna tidens ransakningshandlingar. Mathias Pkenning, som utgaf sig för en profet och skref sig rex Judæorum Israelitarum et Suecicorum, blef i Stockholm afrättad. I Vesterås predikade en borgare Hans Jonsson och dennes son Erik sina villomeningar. På landsbygden deromkring uppträdde Sculterus, eller den s. k. Husby-juden, i samma anda. I Linköping dömdes 1619 flere personer till bålet, för det de hädeligt talat om Kristus. I Småland och Vestergötland sades djefvulen gått omkring i en engels skepnad, bedragande både prester och lekmän att predika flera sabbather, serdeles den på lördagen, för att med judiska lärosatser förderfva den evangeliska gudstjensten.
Till dessa förvillelser hörde äfven de s. k. Præstigiæ Kumlenses, hvilken benämning tillades de “anfäktelser”, af hvilka Margareta — en dotter till prosten i Kumla Johannes Laurentii — var angripen, och hvilka “oförmodade och svåra symptomer” på sin tid väckte ett sådant uppseende, att biskopen i Vexiö Johannes Bazius intog berättelsen om denna “obsessio corporalisa Diabolo” i ett af honom utgifvet arbete[1], och biskopen i Strengnäs, sedermera erkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus, gjorde den till ämne för en synodaloration 1629[2].
- ↑ Invent. Hist. eccl. Lib. VII. C. VII. p. 761.
- ↑ För en och annan läsare torde nedanstående utdrag ur bisk. L. Paulini Gothi berättelse vara af intresse. Den är hemtad ur en disputation De Spectris af A. Dahlbohm und. prof. Joh. Esbergii præs. Ups. 1700.
“Anno 1627 præstigiæ quædam acciderunt in ædibus honorabilis Viri Dn. Johannis, olim Præpositi et Pastoris Kumblensis in Nericia, per Ejusdem Filiam Margaretham, quam Satanas primum elusit im Specie candidæ Aviculæ, deinde sæpius in forma Viri nigri lusum aliquoties simulantis, postea leviter Illam vulnerantis, tandem internecionem quæerentis. Is, postquam tentationem reprobationis animo Illius instillasset, tædiosis pulsationibus principio ad parietem, ubi Lectum suum habuit, postea ubicunque versabatur, intra vel extra ædes, domi vel foris, in Templo vel alibi, gravissimas molestias fecit, idque spatio novemestri; Eo autem peracto illam corporaliter obsessam, gravissimis agitationibus, pulsationibus, membrorum nunc extensionibus, nunc coarctationibus miserandum in modum excruciavit; auribus occlusis oculis ad interiora cranei et ad fauces retractis, audiencli, videndi et loquendi facultate ad aliquot horas penitus privavit; Solutis vero pro lubitu Linguæ vinculis ad horrendas in Deum Patrem, Filium et Sp. sanctum, Illiusquæ Sacro Sanctum Verbum blasphemias incitavit, utque omnem cultum et honorera soli Deo debitum, sibi Satanæ ab Ipsa adsignari, dictu audituque horrendum, miserabiliter coëgit atque exagitavit.
