192
festliga tillfällen och kallades “nystuga”. Emellan de båda stugorna låg köket, med ingång från hvardagsstugan. Hvardagsstugans möblering var serdeles enkel, om man undantager några lyxartiklar, som straxt skola omnämnas. Rundtomkring väggarna gingo fasta bänkar, af hvilka den, som befann sig på gafvelväggen, eller väggen midtför dörren, kallades “dröstet” (drottsätet), “dröstabänken”, och var sjelfva högsätet. På denna bänk låg en aflång dyna, “dröstaborsten” , på undra sidan klädd med skinn och på den öfra utsirad med en, ofta rätt konstnärlig, sömnad af ullgarn i allahanda färger. Framför dröstet stod det hvitskurade ekbordet. Det var en ära, som endast vederfors förnämliga gäster, såsom presten, länsmannen eller ansedda slägtingar, att af värden inbjudas att stiga upp och sätta sig på dröstaborsten. På öfra ändan af den vägg, som var till venster, då man inkom i stugan, hade husbondfolket sin liggplats, en stor väggfast säng, i hvilken man uppkom på ett par trappsteg, “sängapall'n”. Sängens fotgafvel utgjordes af ett skåp, som räckte till taket, “sängaskåpet”, der husets dyrbarheter förvarades. Framtill doldes sängen af ett omhänge af rutigt tyg, “förlåten”, som uppemot taket var fästadt vid ett slags hylla, “förlåtskransen”, hvilken tillika tjenade som utställning af åtskilliga lyxartiklar, såsom tennstop och skålar, messingsflaskor, ljusstakar, allt fejadt och blankskuradt. Man kan säga, att förlåtskransen var en gradmätare på husets välmåga. Understundom fanns en dylik paradhylla öfver fönstret vid dröstet. Den smala skiljeväggen, emellan dörrarna till förstugan och köket, betäcktes af en tre alnar lång och något öfver alnsbred linneduk, “hángkläd” , utsirad i båda ändar med qvartersbreda fransar. Den nyttjades aldrig, utan var endast en prydnad. I ena hörnet af stugan, vid ingången till köket, befann sig den öppna rundspiseln, med spishällen ner emot golfvet, och så stor, att flera personer i den skulle kunnat rymmas. Omkring den samlade sig husets medlemmar, under de långa vinterqvällarna, vid den flammande brasan, hvar och en med sitt “qvällsgöra”, qvinnorna vid spinnrocken och männerna vid “tälgkubben” eller
