194
snitten öfverallt lika och ungefär sådana, som de än brukas i bergslagerna, nemligen lång rock med ståndkrage och häktor, kortbyxor utan hängslon, ”lódbankaböxor”, samt strumpor och skor, Qvinnorna voro i högtidslag klädda i kjol och tröja med långa skört. Sommartiden utbyttes tröjan mot ett lifstycke af kalmink, med utklippta uddar, ”flåckor”, kring lifvet. Detta lifstycke var utan ärmar. Dessa ersattes af långa lintygsärmar med utsydda linningar vid händerna. En synnerlig omsorg egnades åt hårets klädsel. Det bars uppstruket och fästades med bjert färgade band öfver hjessan, och öfver alltsammans bars en hvit stärkt mössa, ”hufva”[1]. Tofflor med höga klackar och invändigt klädda med rödt saffian fulländade klädseln.
Detta var högtidsdrägten i slutet af 1700-talet, då en viss lyx, serdeles i qvinnornas klädsel, redan vunnit insteg. Den äldre tidens drägter voro utmärkta för enkelhet och allvar, och man finner af gamla kyrkohandlingar, huru församlingarna på fiera ställen dels genom böter eller annat straff velat motarbeta den tilltagande yppigheten och prålet i kläder[2], dels genom formligt ingångna öfverenskommelser sökt gifva helgd och anseende åt sina sockendrägter, sådana de af ålder varit brukade[3].
- ↑ Ett eget slags fruntimmershufvadbonader, som likväl mest nyttjades i hvardagslag, voro de s. k. ”stjerthattarne”, som för några år sedan ännu voro i allmänt bruk i Stora Mellösa.
- ↑ Svennevad, Sockenstämmo-protocoll d. 10 Maji 1697, ”§ 8. Blef slutit, att högfärden skall allmänt afläggias, och ingen bondedräng må gå medh knappetröija, eller bondepijga medh band och brokota kläder, dhen, som theremot bryter skall strax sättjas i stocken”. — Följande året står återigen för d. 30 November: ”§ 4. Lades 1 kanna vijn på dhen Skräddare, som gör någen råck åth bondedrängar, på annat vijs än gambal plägsedh varit, och dhen dräng, som kommer medh knappetröija til kyrkian sättjes i stocken, iämväll dhe bondedrängar, som koma medh sina gula ljfgehäng. Sammaledes pijgor, som komma medh sina brokotta mössor och kragar till kyrkian”.
- ↑ Sköllersta, Protoc, d. 18 Oktober 1741. ”För att afböja then olidiga ändringen och yppigheten i kläder, som dagligen sig föröker, besynnerligen hos ungt och ostadigt folk, thy slöts af Skyllersta Församling: 1:o Valmarsrockar vele vi bruka, som äro rätt och slätt gjorde, med små klädes eller vallmars uppslag, och igenhäktas med häkten, utan rynkor och fckor; eller sådana, som hafva tväre fickor, hvilka med knappar och knapphåhl igenknäppte varda, eller ock sådane, som äro gjorde med kraga kring halsen och långa fickor utan knappar och knapphål; afläggandes här med så väl rockar af kläde, som andra sätt att rockarna förfärdiga, utom the trenne som i thenna punkten förrmälte äro. 2:o Til tröijor skal brukas hemmaväfvet tyg eller sämskade skin, så vidu tilgång thertil kan finnas, eller ock kläde, som våra fäder i tröijor til heders brukat, och vi sammaledes bruka vele; men thesse tröijor, vare sig af tyg, skin eller
