200
församlingen och förblefvo i denna ställning tills predikan var slutad, då brudmessan sjöngs och pellet höjdes. Efter gudstjenstens slut och innan brudskaran lemnade kyrkobacken, gick bruden ännu en gång in i sockenstugan för att af de församlade låta sig ses och beundras, och emottog här af sockenqvinnorna, som icke voro bjudna på bröllopet, deras lyckönskningsgåfvor, bestående i ostar och ”vispebröd”. Då stassen närmade sig bröllopshuset sprängde brudriddarne i fyrsprång förut för att anmäla brudparets ankomst, men skyndade genast tillbaka, för att i spetsen för brudskaran intåga i bröllopsgården. Här var nu allting i ordning till ett högtidligt emottagande. Vid sköfvet och förstugudörren reste sig de hvita, afbarkade ”brudgranarna” med sina gröna kronor i toppen, Förstugutrappan var rikligt kransad med friskt granris, som äfven finhackadt var strödt öfver alla golfven, i förstugan, stugorna och köket. I bröllopsstugan stod bordet dukadt, ymnigt försedt med alla de förningar, som hustrurna haft med sig, då de, medan brudståten var åt kyrkan, anländt till bröllopshuset. Alla väggar i bröllopsstugan voro klädda med lakan, utsirade med bandrosor och silkesschaletter, och i taket öfver brudparets stolar, vid öfra ändan af bordet, var uppsatt ett lakan, såsom thronhimmel, med band och bjerta silkesdukar. — Så snart bruden stigit ur vagnen, begaf hon sig till köket att ”helsa på kokmor” och smaka en sked af gröten, hvarpå hon återvände till den i förstugan väntande brudgummen, vid hvars hand hon inträdde i bröllopsstugan och fram till brudstolarna, som hade sin plats i öppningen af det dukade hästskobordet, der presten väntade. Sedan han öfver brudparet läst brudbönen, och psalmen: ”Kom helge Ande, Herre god”[1] blifvit afsjungen, emottogo de nygifta de närvarandes lyckönskningar, åtföljda af rikliga gåfvor i kakor och ostar, som af brudpigorna emottogos att tills vidare förvaras. —— Nu var tiden inne att sätta sig till bords, och den måltid, som då började, räckte vanligen i flera timmar. Hvarje ny rätt skulle vederbörligen ”inspelas”, och ”källarpigorna” kre-
- ↑ N:o 180, G. Ps-B.
