Prosteri (Præpositura Nærichiensis). — Vi äga ännu i behåll en lika märkvärdig, som i alla hänseenden trovärd handling[1] från början af 1300-talet — man förmodar af år 1314 — som uppgifver beloppet af en gärd, som vid den tiden utgått af alla kyrkor och kloster inom Strengnäs stift och således äfven från Nerike. Enligt denna urkund befinnes, att till Nerikes prosteri då hörde följande 36 landssocknar: Nærboas (Norrbyås), Mæþalösa (Stora Mellösa), Lennæs (Lennäs), Asker, Suinæuaþ (Svennevad), Skioldesta (Sköllersta), Ekiby (Ekeby), Giellesta (Gellersta), Kumbla (Kumla), Hualsberg (Halsberg), Lerbek (Lerbäck), Hamar (Hammar), Askæsund (Askersund), Snaualunda (Snaflunda), Viby, Harþeme (Hardemo), Hakua (Hackvad), Edzberg (Edsberg), Kræklinge (Kräklinge), Qvistbro cum annexa, Knista, Hiþinge (Hidinge), Wintrusa (Vintrosa), Graua (Gräfve), Tyslinge (Tysslinge), Kil cum annexa, Axaberg (Axberg), Hosta (Hofsta), Lengebro (Längbro) c. annexa, Almby, Mossas (Mosås) c. annexa, Rinkæby (Ringkarleby), Glænzshamar (Glanshammar), Litlækirkia (Lillkyrka), Götælunda (Götlunda), och Öya (Ödeby)[2].
Det är tydligt, att hvar och en af dessa socknar haft sin egen curatus, eller med andra ord utgjort egna pastorater, emedan, der annexer funnos, dessa icke serskildt nämnas, utan blott antydas med tillägget cum annexa. Det förtjenar då att anmärkas, att icke mindre än 11 af de uppräknade socknarna efter reformationen återfinnas som annexer till andra församlingar, ett bevis bland många andra på den ingripande karaktär, som utmärker Gustaf I:s styrelse, och huru denna äfven i afseende på det lägre presterskapets antal och ställning gjorde sitt inflytande gällande.
- ↑ Dipl. Suec. N:o 1946.
- ↑ Af 43 socknar, af hvilka Nerike för närvarande utgöres, är det således 7, som det angifna dokumentet icke omnämner. Af dessa innefattas 4 under de ej serskildt namngifna annexerna, nemligen Ånsta, Täby och Eter under Längbro, Mosås och Kil, samt Tångeråsa under Qvistbro. De öfriga 3, Bo, Bodarne och Skagershult, hafva såsom egon församlingar tillkommit efter reformationen.
