206
Han vattnade sina fålar fem.
Ingen dager synes än;
Men stjernorna på himmelen de blänka.
En uppmärksamhet, som alltid måste gäldas med en ståtlig undfägnad. Trettondedagsottan gjordes en ny uppvaktning, då de sjungande i allahanda förklädnader, som skulle föreställa konung Herodes, de tre vise männen, Judas med pungen m. fl., buro emellan sig “trettondedagsstjernan” af oljadt papper med brinnande ljus, och väckte folket med en sång, som började:
God morgon, härinne, båd' quinnor och män!
Husbönder, matmödrar gå hastigt ur säng.
Men den gången kunde artigheten icke lönas med mindre, än att sällskapet, utom trakteringen, fick ett tillskott i penningar och matvaror, som hopsamlades och bars af Judas, och sedan förtärdes, när ungdomen i slutet af helgen hade sina julgillen. I dem deltogo sällan de äldre. Men dessa tvekade derföre icke att någon gång i en munter slängpolska påminna sig yngre dagar, och tillställde sina dansnöjen, hvilka, alltefter som de voro anordnade af de gifta karlarna eller hustrurna, erhöllo de mindre välljudande benämningarne “gubbarul” och “käringaskrällar”, och bevistades af både gamla och unga. Tjugondedagen afdukades julbordet och utbars julhalmen. Åtminstone ett af julljusen måste alltid gömmas för att tändas Kyndelsmesso-aftonen, som kallades “lilla julen”, och hos de förmögnare firades med samma högtidsmat, som på julaftonen.
Påsken hade som högtid ingenting serskildt utmärkande, förutom det ännu öfliga skjutandet påskaftonen, för att bortskrämma trollpackorna, som voro på väg till Blåkulla, hvarjemte man redan vid påskveckans ingång tog sina försigtighetsmått för att skydda hus och egendom, och synnerligast kreaturen, mot deras förgöring, genom att rita kors med tjära på dörrarna till stallet och ladugårdarna, och lägga stål under förstugubron. Såsom högtidsaftnar firades föröfrigt Valborgmessan med de sedvanliga eldarna, Midsommaraftonen med sina majstänger, och framför allt Trefaldighetsaftonen, då så väl friska
