som sjuka samlades vid vissa källor[1], som kransades med löf och blommor, och i hvilka krymplingen och den, som hade ett annat syfte med sitt besök, än blotta nöjet, i tysthet offrade ett småmynt och drack af det undergörande vattnet.
En mängd sedvänjor och bruk af mystiskt vidskeplig art, dels lemningar efter en förträngd naturreligion, dels qvarlefvor af påfviska villfarelser, voro dessutom förbundna med hvar och en af de större högtiderna. Men om dem få vi tala, då vi på ett ställe sammanföra spillrorna af den nationella öfvertro, som i dagligt tal benämnes ”skrock och signerier”, och vända nu blicken som hastigast till en annan sida af våra förfäders lif, nemligen deras hvardagslif.
Till snitten skiljde sig hvardagskläderna intet från helgdagsdrägten. Karlarna buro, då de voro i arbete, likaväl som på söndagen, sin häktrock, som dock under sommaren utbyttes mot en skörtjacka eller s. k. långväst — en långtröja, som gick ned öfver höfterna — samt kortbyxor, grå strumpor och svenska skor, med damaskor eller snösockor under vintern. I hvardagslag, då bonden var hemma, bar han både ute och inne en röd, stickad ”toppmössa” öfver det i pannan benade håret. Qvinnorna voro äfven inomhus klädda i kjol och tröja, samt hade på det uppstrukna håret en bindmössa, men utan underklädsel eller s. k. ”stycke”. Håret på flickorna klipptes ”i lugg” tills de voro femton år, och tills barnen voro sex år gamla var en ”moss” (kolt) den gemensamma drägten för både gossar och flickor.
Sederna hade visserligen ingen förfining, men arbetsamhet, enkelhet i lefnadssättet och en orubblig tillgifvenhet för forna vanor och bruk voro dygder, dem det närvarande slägtet i visst afseende väl kunde afundas sina förfäder. Åkerbruket, som af forno varit landets hufvudnäring, hade dock i folklynnets benä-
- ↑ Sådana helso- och offerkällor voro bland andra Elfkällan i Glanslammar, på Krogesta egor; Signilds källa i Lennäs, nära Segersjö; en källa på sydvestra sluttningen af Odensbacke i Asker; S:t Evas källa i Kumla, på Elfvesta egor; S:t Olofs källa i Hardemo, vid landsvägen nära kyrkan; Botes källa i Hackvad, på Helgesta egor; Mörsa-källan i Edsberg, på Sanna egor; Kils-källan i Knista och Maria-källan i Tångeråsa, straxt öster om kyrkan, m. fl.
